Små bitar ur min vardag

Imorse när jag just klivit på tunnelbanan och skulle till jobbet noterade jag att mina kort (betalkort, kreditkort, körkort ect) inte alls låg i fickan där de alltid brukar ligga. Oj vad jobbigt det blev, skulle jag åka hem och leta efter dem och då bli sen till jobbet eller skulle jag fortsätta till jobbet och genomlida resten av dagen i latent panik. Jag valde det senare. Eftersom jag egentligen inte alls behövde korten under dagen så ägnade jag stor energi åt att övertyga min person om att korten låg hemma och bara väntade på mig, kanske kände de sig lite övergivna, men det är bara nyttigt för kort som främjar konsumtion att känna sig lite övergivna ibland tror jag. Min arbetsbörda idag var trivsamt stor så jag kunde hålla paniken borta, självklart gnagde tanken i mitt bakhuvud hela dagen men jag flippade inte ur. När jag åkte hem kom paniken lite närmare, började fundera på vad jag skulle göra om jag blivit av med alla kort, jag som nyss skaffat nytt körkort och allt... Kom hem, rotade igenom en hög med kläder, lyfte på några papper, satte mig i soffan och noterade till min otroliga glädje att mitt kortfodral låg i soffan just bredvid mig. Det bara låg där. En sådan gkädje och lycka! Var helt underbart fantastiskt! Firade genom att genast stoppa korten i min ficka och åt sedan en kaka.   

Livslektionerna fortsätter, ligg inte i soffan med viktiga saker i fickan - det kan sluta med panik.