Små bitar ur min vardag

Jag lyckades springa 30  minuter igår, sprang på kvällen vilket visade sig
vara mycket lättare än att springa på förmiddagen. Att köra sin löpträning
(jag älskar att kalla det för löpträning fast jag mest er ut som en gammal
tant (och jag gillar tanter, tolka mig rätt nu!) när jag springer) på
kvällen var mycket mer behagligt, var mycket svalare. Problemet med håret
kvarstår, eller ja nu är det ett annat problem, nu hänger det i ögonen och
besvärar. Jag försökte köpa en keps men blev för snål när det väl kom till
kritan, sedan tänkte jag att ett snöre av elastisk typ skulle vara bra, det
enda jag hittade här hemma var av guld med en stor rosett. Visst, jag är
inte den som inte kan bjuda på mig själv, men jag tror gränsen gick strax
innan detta snöre.

Ikväll var vi och åt på vår kvarterskrog. Åh, jag älskar att servitrisen
kommer ihåg vad vi vill ha att dricka, att kocken hälsar på oss och att
ägaren brukar ta i hand. Är så hemmatrevligt på något vis. Generellt brukar
jag inte lämna dricks när jag är i länder där den är inräknad i priset man
betalar för maten men på detta ställe gör vi alltid ett undantag. Jag tycker
egentligen dricks är en konstig grej. Ingen ger mig dricks fast jag gör ett
sjukt bra jobb (ursäkta min hybris), och inte ger jag varken sophämtaren
eller tidningsbudet dricks fast de oftast gör ett bra jobb. Jag tycker att
den lön man har är betalning för det jobb man gör (även om jag betraktar mig
som gravt underbetald). Dock skulle jag kunna tycka att ett TACK lite oftare
inte skulle skada. Personligen försöker jag vara frikostig med mina "Tack!"
och jag uppmanar samtliga att ta efter, hur oväsentlig handlingen man tackar
för än må vara är jag säker på att ett "Tack!" alltid uppskattas.