Små bitar ur min vardag

Paraden var helt ok, det som berörde mig mest var de som kom först i tåget (om man bortser från polishästarna som jag alltid har som favvo och de där damerna på motorcykel som jag inte alls tycker är vidare speciella men som alltid är först) var de som gick tysta med förtejpade munnar och tågade för alla som inte kan - dvs folk som lever i länder där de inte kan ha en egen prideparad. Länder där folk uppenbarligen är mindre begåvade. Jag har nyligen sett en mycket gripande dokumentärfilm från Uganda där man fick lära sig att en övervägande majoritet av befolkningen tyckte att HBT-personer ska straffas och gärna med dödsstraff. För människorna i Uganda och för människor i resten av världen där folk inte lever i samma frihet och med samma rättigheter som vi gör här tågade dessa under tystnad.

Favvoinslag i paraden (om man ska vara noga traskar nog inte dessa i paraden egentligen utan snarare framför)